Vad hände här?

Ni som hängt med här på bloggen ett tag har nog kunnat läsa mellan raderna att jag är hyfsat ordningssam, nästintill pedantisk faktiskt. Inte bara i stallet utan även hemma ska allt vara städat och snyggt med var sak på sin plats. Men kolla hur det ser ut på mitt kontor! Och då visar bilden ändå en bra dag...
 
Några har undrat hur det går för mig på nya jobbet, har jag börjat komma in i allt? Mitt svar är enkelt. Nej jag har inte börjat komma in i något alls. För jag har blivit överkörd av en bulldozer. Under mina tidigare anställningar har jag alltid upplevt att jag haft hyfsat koll på läget och nog uppfattats som snabb och effektiv. Vid arbetstoppar har jag klarat mig genom att använda förre Flyingechefens (Ingvar Fredricssons) motto: Det är bara att röra sig snabbare så hinner man.
 
Sedan jag började på detta jobb har jag fattat vad folk menar när de säger att de inte hinner med. De människorna är, som jag ibland i min enfald trott, varken långsamma eller trögtänkta - de har helt enkelt bara en för stor arbetsbörda. Jag ska villigt erkänna att jag varit gråtfärdig både en och två gånger sedan jag började mitt nya jobb, men nu har jag hittat en strategi som jag hoppas ska funka. Jag gör helt enkelt som flugan vid högen med elefantbajs och tar en tugga i taget. Men jag gissar att skrivordet nog även framöver kommer att kännetecknas av konstant kaosartad röra.
 
/Sara