Som Butch Cassidy och Sundance Kid
Inte blir det så mycket bättre än så här. Att i ottan kliva upp för att åka till stallet och där mötas av mjuka gnägganden. Mata hästarna, släppa ut i hagen och sedan sätta sig i sadelkammaren för att äta medhavd ostmacka och dricka en kopp rykande hett te - det var som om jag färdats tillbaka 30 år i tiden.
Jo men, invänder någon, det var ju vad du gjorde typ varje dag under åren i Skåne. Det är ju sant och rätt. Men just det är med att lämna sköna sängvärmen och åka till stallet, mata andras hästar och sedan sitta i fikarummet - det har jag inte gjort på eviga tider. Mysigt och synnerligen avkopplande var det.
Efter diverse stallbestyr tog vi oss ut i det sköna höstvädret på en ganska lång runda jag och den lille svarte. Inga vargar, björnar eller rävar träffade vi på, bara en och annan motionär. Ruf var inte riktigt på hugget och bjudningen var ojämn när vi började galoppera. För att få upp lite "bus-känsla" så red jag så där som många tror att westernridning går till. Du vet som det ser ut i cowboyfilmerna - dask i rumpan med tygeländen, full karutta och massor av ivriga jiiihaa! Jo. Det kändes pinsamt. Inte så mycket jag liksom. Du kan vara så säker på att jag nogsamt förvissade mig om att vi var utom hör- och synhåll för både motionärer och hästfolk innan vi satte iväg. Men det hade i alla fall god effekt och Ruf galopperade på i riktigt bra fart. Fläckvis kändes det nästan som om vi kunde matchat fälttävlanshästarnas galopp både vad det gäller tempo och intensitet!
Trots den härliga turen kunde jag inte låta bli att sitta och grunna på vägen hem. Det oroar mig faktiskt att han så snabbt blir flåsig - det är som om att konditionen inte blir bättre trots våra utegalopper. Sedan det där med att han inte riktigt vill gå framåt. Det kan ju vara att han är unghäst, eller bara lite trött efter alla stallbyten. Men med mina trista erfarenheter av sjuka hästar är jag rädd för att det är något helt annat.
Känner mig kluven. Vill inte rida på för hårt om det är så att han kanske växer, eller bara är trött, men jag vill inte heller hamna i "bäst-att-vila-träsket" heller. Kanske borde jag kolla upp honom? Men samtidigt är han ju inte halt och känns inte det minsta ojämn. Du kloka hästmänniska, hur hade du gjort?
/Sara
Men oj vilken fin blogg du har! Du verkar bo i mina gamla hemtrakter, de där skogsvägarna känner jag allt igen! :) Hej svejs hälsar Ida! (som hoppas det ordnar sig med din fina häst, inte kul när man känner att det är nåt som tar emot)..