Veckans solstrålar

Igår visade sig faktiskt solen en liten stund. Idag är ordningen återställd och molnen ligger åter igen tunga över stan. Sicken tur att man har några typer som trots sin mörka päls lyser upp tillvaron. Åtminstone för det mesta. Kalle låg inte riktigt på plus igår.
 
Vi gick på skogspromenad i Gäddvik jag och alla tre hundarna. Emil fick såklart vara i koppel hela tiden men Kalle och Tara sprang lösa. Det gick alldeles ypperligt ända till vi nästan var tillbaka vid bilen och Emil fick korn på något. Han satt som sagt fast men lyckades väcka Kalles intresse som inom loppet av en halv sekund drog iväg i en jäkla fart.
 
Och borta var han. Hörde hans skall allt längre bort och förstod att detta skulle ta tid så det var lika bra att gå med de två andra till bilen. Kände mig inte allt för orolig då jag vet att Kalle inte är så vidare uthållig (som vissa andra...) men nog kittlades nerverna när jag såg spår av det han jagade. Inte hare, inte räv utan ÄLG! Smart drag Kalle.
 
Drog en lättnadens suck när jag bara hade några meter kvar till bilen och vände mig om. Där kom en liten svart flåsande hund. Utan en skråma och väldigt nöjd över att hitta matte igen.
 
Idag skippade vi skogen och promenerade längs stranden. Trots att Kalle och Emil aldrig tidigare sprungit på isen förstod jag, när de som yra höns sprang ut och testade, att isprommisar kommer att bli en favorit för dem. Tara däremot, var måttligt imponerad och höll sig på land hela tiden. Få se om gamla damen ändrar uppfattning när det lägger sig ett ordentligt snölager så hon kan trippa runt utan att behöva vara rädd för att halka.
 
/Sara